mariesplats

I dag för 101 år sen föddes min farmor. Allie Ragnhild Linnea Holm. Som den första av 4 döttrar familjen. Som liten råkar hon ut för en olycka som gör att hon skadas för livet och får blandannat en sned rygg. Om det är detta eller om det är just faktumet att hon är den äldsta dotter som gör att hon inte träffar någon man förän ganska sent i livet. I alla fall så träffar hon en man och i slutet av 1941 så blir hon gravid. Då gör hon så småningom den fasanfulla upptäckten att mannen hon trodde hon skulle gifta sig med, redan var gift. Detta upptäcker hon när hon går till prästen för att beställa tid för lysning eftersom fästmannen skyller på än det ena och än det andra.

När hon sen kommer hem till mor och far med den för den tiden nästan fasanfulla nyheten att hon är med barn och att det inte kommer att bli ett bröllop. Så blir det inga glada miner. Hon blir nästan utslängd men hon längtar ju efter sitt älskade barn och den 30/8-1942 är det den lyckligaste dagen i hennes liv då föds Lennart min pappa.

Den fösta tiden bor de inhysta hos vad jag har för mig en av systrarna. Sen får de en 2rums HSB lägenhet på Abbekåsgatan i Malmö. Här stannar hon hela livet. Lennart växer upp och träffar Ingrid och 1965 är det dax för lilla mig att se dagens ljus fast det är en helt annan historia. 

1987 går hon bort och lämnar ett stort tomrum efter sig. Mina tankar finns hos henne nästan varje dag. Därför sätter jag in en dikt som jag inte vet vem som har skrivit men som jag tycker är fin och trösterik. Ni hittar den längst ner i inlägget.
 

Jag hade tänkt lägga in lite bilder på min farmor men det får bli en annan dag. Har inte tid att scanna in bilder nu. Så i stället blir det lite bilder från ett Malmö kring sekelskiftet.









Vid Värnhemstorget





När jag dör är jag alls inte borta
Fast min kropp blivit aska, min vän.
Ty med alltig som susar och sjunger skall jag komma tillbaka.
Genom fåglarnas kvitter i träden genom fjärilars fladdrande slag.
Genom flingornas dans på din ruta skall jag ge dig en hälsning var dag.
Och när björklöven spricker om våren och du känner en värmande vind, skall du ana min själs odödlighet när jag dunlätt kysser din kind. Och då vet du att jag inte är borta nej, mer nära än du kan förstå genom allt som susar och sjunger skall min hälsning med kärlek dig nå.