kusligt

I går morse pratade jag med en arbetskamrat på jobbet om det här med att man inte hinner med livet. Det började med att jag berättade att min son fyller 25 och att jag inte riktigt kan fatta att han är 25 jo att han är 25 vet jag ju men hur har det kunnat gå så fort. Detta samtal mynnade vidare i att vi nu förmodligen har levt mer än halva livet och samtalet gled vidare till att man nog inte tänker så mkt på det här med åldern när man blir äldre jag menar man kan ju inte tänka när man är 75 att ja statistiskt sätt så har jag inte mer än x antal år kvar.

Detta ledde vidare till att jag berättade om min svärfar som aldrig hade varit sjuk i hela sitt liv innan när han närmade sig de 65 och skulle gå i pension fick cancer i tarmarna och hur sjuk han var och att vi och han och läkarna sa att det här är illa, vet inte om det kommer att gå vägen Men tack och lov så gjode det det, han har nu visserligen påsar och rör både från njurar och tarmar men vad gör det. han lever och är pigg.

Allt detta berättade jag i morse och vi brukar inte prata om min svärfar. Nu vidare till det kusliga.
På lunchen tog jag telefonen med mig ut i lunch rummet brukar nästan aldrig göra det. Och strax efter jag satt mig ner så ringer telefonen och och det är Roger som berättar att hans pappa är på väg till Lund i ambulans och man tror det är något med hjärtat. Där Roger jobbar är det så dålig mobilteckning så jag ringer till sjukhuset i lund och först har han inte hunnit skrivas in men nästa gång jag ringer en halv timme senare så får jag reda på att han ligger på hia (hjärtintensiven) och att allt är jättebra för tillfället, jag frågar om vi får komma in och det får vi och snart har jag hämtat Roger och vi kör in, det är fortfarande bra som väl är och nu har man kommit fram till att han nog behöver en pacemaker som kan stötta upp, hans puls var nere i 29.

Men visst är det märkligt där står jag på morgonen och pratar om hur frisk och pigg han är och så trillar han ihop ett par timmar senare.

Nu till något helt annat, idag ska vi fira Daniel. Det ska bli kul. Jag ska hämta tårta och så ska jag strax köra till coop och köpa smör för att jag ska göra Lussebullar.

Ha en skön lördag alle sammans

Här är Daniel bara ett par veckor. Han sitter i köket i huset i Löddeköpinge.


Kommentarer
Postat av: Bitte

Ja man tycker att man inte hinner med något och plötsligt har bara åren gått iväg utan att man märker det. Sen lagom till man ska bli pensionär blir man kanske dålig och dör. Då är det så dax att börja fundera på om man kanske skulle levt på ett annat sätt. Tyvärr är det pengar, prylar och stress som gäller i detta samhälle nu. Ibland undrar man vad det är barnen ska växa upp i.

2011-11-19 @ 22:46:36
URL: http://bitteohl.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0